KNK:s kongress i Bryssel

Kongreya Netewîya Kurdistan (KNK) som innebär Kurdistans Nationella Kongress är en organisation som strävar efter ett mer enhetligt Kurdistan. KNK:s syfte är att samla kurder med skilda trosuppfattningar och partipolitisk tillhörighet för att bilda gemensamma ståndpunkter kring världspolitiken, man siktar på en gemensam kampstrategi gentemot Kurdistans ockupanter.

KNK bildades den 24:e maj 1999 i Holland av högt uppsatta kurdiska politiker, aktivister, författare och intellektuella akademiker. KNK är folkets kongress och man har flera medlemmar världen över men olika länder har sina egna utsända folkrepresentanter.

Två gånger om året samlas KNK och håller kongresser kring den rådande situationen. På dessa möten finnes alla kurdiska åskådningar representerade, samtliga partier är inkallade och människor från Kurdistans alla delar (däribland Xorasan, Anatolien, Ryssland, Turkmenistan, Kazakstan) är närvarande.

Kongressen har en ordförande, i nuläget Tahir Kemalizadeh, och fyra vice ordförande. De fyra vice ordförandena är alla från respektive del av Kurdistan, man har således en vice ordförande från norra, en från östra, södra och västra Kurdistan. Totalt 15 personer sitter i styrelsen och tre ministerposter – diplomatiminister, kvinno- och jämställdhetsminister samt språk- och undervisningsminister - blir dessutom regelbundet utdelade.


Jinên Azad närvarade vid KNK:s nionde kongress i Bryssel, den 13:e och 14:e december 2008. Kongressen hade i syfte att upprätta och vidarebygga på en gemensam nationell strategi - ett samarbetsavtal med samtliga kurdiska religiösa och politiska grupperingars signerade medgivande tog form. Avtalet innebar ett undertecknande på att man som kurd skall upprätthålla enigheten och följaktligen aldrig initiera krig med varandra. Det uppmärksammades vidare att det viktigaste är trogenheten till det egna folket - detta går före partiet eller religionen. Man bör främst ha befolkningens frihet och framtid i tankarna.

Vid kongressen påpekades att ingen kurd bör samarbeta med ockupationsstaterna, vid fall av samarbete med skall detta ske i öppenhet inför allmänheten. Det kurdiska folket skall vara upplysta om syftet med samarbetet och försäkrade om att det inte är till folkets nackdel. Det skall råda dialog mellan Kurdistans politiska partier. Eventuella problem bör lösas med fredliga medel, detta skrevs under av bland annat PKK.

På kongressen samtalades det vidare om händelsen i Kerkûk där 61 människor dödades. De terrorister som genomfört detta brutala bombdåd fördömdes och man tydliggjorde att man kommer att försvara Kerkûk mot de makter som har intresse att lägga beslag på staden som så ofta talas om i termer som ”Kurdistans hjärta” .

Remzi Kartal, före detta parlamentariker i Turkiet och vän till självaste Leyla Zana, var en bland de många närvarande välkända kurdiska politiker. Kartal dömdes tillsammans med Zana, år 1994, till fängelse i Turkiet men flydde undan den orättvisa fängelsedomen genom att ta sig till Europa.

På mötet uttalades vidare att KNK på alla sätt är stödjande till södra Kurdistans federala regering.”Vi vill att den ska utvecklas och bli framgångsrik. Samtidigt så vill vi att regeringen stödjer folket, ett samarbete mellan regeringen och folket är eftersträvansvärt.” I Kurdistan är många minoriteter bosatta, vi har bl.a. assyrier- syrianer, armenier, judar, araber, turkmener, azerier och även turkar. KNK anser att dessa också är våra bröder och systrar. Deras frihet och räddning är även våran.

Samtliga på kongressen fick svära en trohetsed till Kurdistan och KNK, eden var som följande: Ez bi rûmeta xwe son dixwim ku ez ê herdem niştiman û berjêwendîyên gelê kurdistanê biparêz im û ji bo pêşvebirina xelkê kurdistanê xebat bikim: ez ê bi peymana Kongreya Netewîya Kurdistanê ve girêdayî bim.

Svensk översättning: Jag svär på heder och samvete att jag alltid kommer att främja hemlandet och folket i Kurdistan och att jag kommer att arbeta för utveckling för folket i Kurdistan: jag kommer att vara bunden till och trogen Kurdistans Nationella Kongress fördrag.

EU-möte med Turkiet

Turkiska diplomater har bemötts med kraftiga motstånd i Bryssel under den senaste veckan. Under mötet där utrikesministrar från hela EU var närvarande vägrade Frankrike, som innehar ordförandeskapet i EU, att kalla förhandlingarna med Turkiet som "anslutningssamtal" eftersom att det indirekt då skulle innebära ett fulländigt turkiskt medlemskap. Även hård kritik riktades mot Turkiets förhållande till Cypern och Turkiets i övrigt långsamma takt vad gäller reformer. Man pekade på att Turkiet måste hålla goda förbindelser med sina grannländer och föra en fredlig lösning av tvister som står i enlighet med FNs stadga samt vid nödvändighet lösa dessa tvister i den Internationella domstolen.

Det franska motståndet mot ett turkiskt medlemskap i EU hade i ett officiellt dokument tydliggjort och förklarat innebörden av ordet "anslutning". Istället påpekar man att dessa förhandlingar istället skall nämnas som "mellanstatlig konferens".

Det europeiska rådet uttrycker även förväntningar om att Turkiet skall öppna hamnar och flygplatser för grekcypriotiska fartyg. EU har i och med Turkiets vägran att öppna hamnar avbrutit förhandlingar i åtta kapitel (dec. 2006). Kraven som nu återigen ställs kommer att granskas i november 2009.

En fransk diplomat uttalade att trots ansträngningar för ett bättre bemötande mot Turkiet under den franska mandatperioden i EU och stödet för den tillfälliga plats som Turkiet nu innehar i FN: s säkerhetsråd har de enbart fått in klagomål angående hanteringen av den turkiska frågan.

EU konstaterade även under toppmötet att det är beklagligt att Turkiet utför mycket små framsteg framför allt vad gäller de politiska reformerna. EU har nu ökat kraven och betonade starkt att Turkiet måste anstränga sig för att reformera rättsväsendet, bekämpa korruption, tortyr, garantera yttrandefrihet och religionsfrihet samt skydda minoriteters rättigheter.