EU-möte med Turkiet

Turkiska diplomater har bemötts med kraftiga motstånd i Bryssel under den senaste veckan. Under mötet där utrikesministrar från hela EU var närvarande vägrade Frankrike, som innehar ordförandeskapet i EU, att kalla förhandlingarna med Turkiet som "anslutningssamtal" eftersom att det indirekt då skulle innebära ett fulländigt turkiskt medlemskap. Även hård kritik riktades mot Turkiets förhållande till Cypern och Turkiets i övrigt långsamma takt vad gäller reformer. Man pekade på att Turkiet måste hålla goda förbindelser med sina grannländer och föra en fredlig lösning av tvister som står i enlighet med FNs stadga samt vid nödvändighet lösa dessa tvister i den Internationella domstolen.

Det franska motståndet mot ett turkiskt medlemskap i EU hade i ett officiellt dokument tydliggjort och förklarat innebörden av ordet "anslutning". Istället påpekar man att dessa förhandlingar istället skall nämnas som "mellanstatlig konferens".

Det europeiska rådet uttrycker även förväntningar om att Turkiet skall öppna hamnar och flygplatser för grekcypriotiska fartyg. EU har i och med Turkiets vägran att öppna hamnar avbrutit förhandlingar i åtta kapitel (dec. 2006). Kraven som nu återigen ställs kommer att granskas i november 2009.

En fransk diplomat uttalade att trots ansträngningar för ett bättre bemötande mot Turkiet under den franska mandatperioden i EU och stödet för den tillfälliga plats som Turkiet nu innehar i FN: s säkerhetsråd har de enbart fått in klagomål angående hanteringen av den turkiska frågan.

EU konstaterade även under toppmötet att det är beklagligt att Turkiet utför mycket små framsteg framför allt vad gäller de politiska reformerna. EU har nu ökat kraven och betonade starkt att Turkiet måste anstränga sig för att reformera rättsväsendet, bekämpa korruption, tortyr, garantera yttrandefrihet och religionsfrihet samt skydda minoriteters rättigheter.

Ytterligare 10 års fängelse för Leyla Zana

Fredsduvan och EU Sacharov-pristagaren Leyla Zana har återigen blivit dömd till tio års fängelse för att enligt Turkiet ha gjort sig skyldig till samröre med Kurdistans Arbetarparti(PKK). Ett parti och en folkrörelse som kämpar för kurdernas mänskliga rättigheter. Denna dom likt hennes tidigare domar grundar sig återigen på samma grundlösa anklagelser. Leyla Zana, en fredsmäklare, en politiker och en människorättskämpe.

Inte nog med denna förnedrade fängelsedom har Leyla Zana dessutom blivit permanent fråntagen sin rösträtt samt möjligheten att delta i parlamentet.

Denna turkiska dom tyder återigen på den noll-tolerans som finns för människor som yttrar sig om frihet och rättigheter för minoritetsgrupper. Skall fredsmäklare som Zana tillåtas tystas ner för sitt brinnande engagemang om att lösa konflikten som finns mellan två folkgrupper, kurder och turkar? Skall yttrandefriheten i Turkiet endast råda för människor som yttrar sig i gynnande termer för turkiskheten?

Att Turkiet sätter käppar i hjulet för fredliga rättighetssträvare genom att gång på gång döma och fängsla dem ställer oss oförstående till detta agerande. Fastän kurderna i Turkiet har lämnat tanken och strävan efter ett eget land och som numera endast kräver det essentiella - frihet och grundläggande rättigheter, förstås detta självklara krav av Turkiet som ännu ett ting man inte kan tillmötesgå eller acceptera.

EU bör i och med denna dom vara extra uppmärksamma om hur minoritetsgrupper behandlas i Turkiet!

Läs nyheten
på SvenskaDagbladet : Leyla Zana åter dömd till fängelse

på Beyan: Leyla Zana dömd till 10års fängelse

Läs även Jinên Azads tidigare inlägg om Leyla Zanas levnadshistoria här.

Turkiet får in över 7 miljarder dollar på turism

Metro är endast ett av många svenska medier som på senare tid uppmärksammat och rekommenderat turism till militärstaten Turkiet. I artikeln ”Länderna som blivit billiga” (3/11-08) förklarar man att Turkiet, tillsammans med Island och andra länder, blivit billigare att resa till i och med valutans fall under den nuvarande internationella finanskrisen. Att man i artikeln uppmuntrar till resor till Island eftersom de drabbats värst av börsfallet och den isländska staten därför är i akut behov av utveckling som kan generera större finansiella inkomster, är på sitt håll, tämligen försvarbart, men innan man funderar över att förorda turism till Turkiet bör man ha kännedom om vissa fakta.

De beväpnade styrkorna i Turkiet, Türk Silahlı Kuvvetleri (TSK), innefattar armén, flottan och det turkiska flygvapnet. Ytterligare väsen inom den turkiska militären är gendarmeriet och kustbevakningen, och dessa agerar som understöd till armén och flottan vid tider under krig. De sammanlagt 1,054,750 soldaterna inom TSK utgör den näst största militärstyrkan inom NATO, med USA före på listan. NATO har offentligt beskrivit att dagens moderna beväpnade styrkor i Turkiet är ”väldigt erfarna och vältränade”.

Det råder militärt värvningstvång i Turkiet. Pojkar som blivit män får inte vänta alltför länge innan de gör entré i militärtjänsten. Detta är ytterligare ett skäl till varför flera kurder flyr landet, man vägrar slåss mot sina egna. Kurdiska män placeras nämligen på poster nära kurdiska städer. Kurderna får strida vid den östra gränsen och tvingas därmed att strida mot varandra.

Året 2003 tjänade Turkiet över 7 miljarder dollar på turism, och sedan dess har siffran ökat. De inkomster som turismen inbringar är nästan precis lika stora som kriget mot det kurdiska folket och den kurdiska gerillan kräver. Bara 1994 kostade kriget 12.5 miljarder dollar. Dessa pengar hade istället kunnat satsas på välfärd i de kurddominerade områdena av Turkiet, som idag har det oerhört illa ställt. Infrastruktur, sociala förhållanden, utbildning och småkapitalen i form av bidrag och andra finansiella stöd skulle kunna utökas och förbättras på många punkter, men ack, detta ligger som bekant inte i Turkiets intresse. Den destruktiva egenskapen hos den Turkiska staten är större än dess önskan om att åsamka något respektabelt.

Förespråkandet av ett undvikande av resor till Turkiet är således mer effektivt och moraliskt rätt än det motsatta. Förhoppningsvis skulle en bojkott av turism till Turkiet orsaka oväntade ekonomiska problem för den turkiska staten, gällande finansiering av den massiva militärtruppen och dess ultramoderna stridsvapen. Men om det inte skulle nå den graden, är det likväl ett sätt för oss människor i väst att visa vår ståndpunkt kring Turkiets politik. Man bör vara medveten om att man, genom att resa dit, indirekt är med på en sida om kriget – den turkiska. Den turkiska staten och dess resebolag för stor marknadsföring för sina reseorter, men man bör inte låta sig luras av det varma vädret. Detta är bara en liten del av det verkliga Turkiet, bakom fasaden gömmer sig en totalitär militärstat som utför, och har länge utfört, förtryckande verksamhet gentemot landets samtliga minoriteter, av vilka kurderna är den absolut största.

Vem är terrorist?

"Kampen mot terrorism" har under senare år kommit att skapa dominerande rubriker i media. Dessvärre har tillika inte kunnat fastlås en enhetlig definition av terrorism detta på grund av att det är starkt beroende i vilket syfte och av vem som definitionen görs. En universell definition saknas således. Dock kan vi konstatera att den minsta gemensamma nämnaren är förekommandet av "våld eller hot" gällande politiska frågor. I samband med den första kontakten av begreppet terrorism brukar ofta tankarna leda till Osama bin Laden och hans taliban verksamhet, detta är jämväl den spontana tanken för även oss kurder när vi får höra ordet.

Efter första världskriget definierades ordet för första gången av dåvarande Nationernas Konvention (1937) som ett bildande för att främja stabilitet och fred i världen samt för att verka i ett avståndstagande syfte från det etniskt separatistiska våldet. Ordet definierades som "att skapa ett tillstånd av skräck hos vissa personer eller en grupp av personer eller allmänheten". Av FN:s resolutioner och konventioner kan man inte direkt utläsa definitionen på terrorism. Utan det talas mycket om hur man ska motverka detta, som menas ha en direkt koppling till mänskliga rättigheter. I FN:s resolution (49/60 17 feb. 1995) stadgas en beskrivning av terroristiska handlingar”Criminal acts intended or calculated to provoke a state of terror in the general public, a group of person or particular persons for political purpose” Redogörelsen i resolutionen tydliggör hur svårt det är att definiera begreppet.

Detta ställer oss frågan; vem är terrorist?

I dem östra delarna av Turkiet (norra Kurdistan) pågår det för tillfället ett såväl dolt som öppet krig, området domineras av kurder. Under de senaste veckorna har det kurdiska folket, med anledning av den fysiska tortyren på kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan, rest sig i demonstrationer och protester i ett ställningstagande. Av Turkiet besvarades detta med att ännu en gång slå ner på folkmassan. Enligt källor från Amnesty skadades många, varav 200 med allvarliga skador och ett barn i 14 års ålder blev dödsskjutet av turkisk polis. Detta vittnar om hur instabilt och otryggt det är att leva som kurd och icke-turk i Turkiet. Att göra sin röst hörd är tillika förbjudet!

I 85 år har Turkiet med dess militärdiktatur terroriserat, mördat och torterat vanliga människor vars brott varit att de inte delat samma kultur, samma språk, samma historia och samma identitet. Många av dessa människor plågas än idag, om inte med det fortsatta och ständiga barbari så med plågan i svåra minnen och fysiska men. En fredskämpe, en rättighetssträvare och en motsträvig kritiker är inte uppskattade i Turkiet och för att legitimera sin politiska terror väljer man att terroriststämpla dessa rättighetssträvare. Kurdiska folkets starkaste folkrörelse, Kurdistans Arbetarparti (PKK), som har funnits på EU:s terrorlista, kom i en utredning (april 2008) av EU domstolen att sakna godtagbara skäl till att finnas med på terroristlistan, anklagelserna bottnade i osakliga grunder. Därför reviderades och togs denna stämpel bort av domstolen. Detta mottogs av vissa politiker med illvilja och med en stark turkisk lobby verksamhet lyckades man få EU att återigen terroriststämpla PKK, sedan tre månader tillbaka. Detta är något väldigt beklagligt, eftersom detta medför att Turkiets målsättningar vad avser förtryck och förintelse får en legitimation och ett indirekt stöd. Detta undgår oss inte att uppmärksamma den svenska politikern och fredskämpen, Anna Lindh som stred för den kurdiska frågan och som krävde att Turkiet skulle respektera kurdernas rättigheter. Efter flera försök, som motsträvigt stoppades av den turkiska regeringen, lyckades Lindh besöka den kurdiska huvudstaden, Diyarbekir 2003. Lindhs stora engagemang i den kurdiska frågan fick stort utrymme i EU vilket inte mottogs glädjande från turkiskt håll. Man kontrade detta genom att bland annat i turkiska tidningar, t.ex. Financial Times, utse henne som ”Turkiets fiende nr 1”. Detta är ännu ett exempel på hur Turkiet handskas med parter som för den kurdiska frågan i ljuset, om det inte handlar om att fysiskt bryta motståndaren så bekämpa oliktänkande med psykiska medel istället. (Läs även; Svar på artikel av Michael Winiarski)

När kurdiska folkets framträdare, Kurdistans Arbetarparti (PKK), bildades 1978 var den stora visionen att lösa konflikten med fredliga medel, dessvärre något som Turkiet inte hade vidare intresse i och som de fortfarande idag inte är villiga att förhandla om. Att i textform beskriva och förmedla vad det kurdiska folket har fått genomlida är för oss nästintill omöjlig. Den systematiska tortyren, dem godtyckliga fängslandena och avrättningarna. Byar som jämnades mot marken och brändes ner, tvångsdeportering av kurdiska barn från kurddominerade områden till turkdominerade områden i strävan i den turkiska assimilationspolitik, våldsangreppen av alla dess slag, förnekelsen av kurd som människa. Förtrycket från -78 kom att bli allt mer intensiv, många vågade inte gå utanför sina dörrar, många flydde bäst dem kunde, vissa hann inte vägen medan vissa kom till fredens, demokratins och rättigheternas länder. Vi tillhör denna grupp, som lyckades nå Sverige, vilket vi är tacksamma över idag. Kurdistans Arbetarparti valde i och med Turkiets överväldigande förintelse och politiska statsterror att ta till väpnad kamp, i ett försvar mot Turkiets grymheter.

Detta sätter oss frågande till de politiker som drev frågan, oavsett EU domen, om att terrorstämpla en folkrörelse när frågan i det närmaste handlar om ett självförsvar. För vad gäller såväl EU rätt som svensk rätt så undgås ansvar vid nöd och nödvärn. I princip har du rätt att löpa linan ut om faran hotar liv och lem. Anses den statsterror som Turkiet har bedrivit sedan 1921, då staten bildades, vara legitim? Förväntar sig Turkiet att man ska titta på när militären tar sig friheten att begå alla dess tänkbara former av terror.

För terrorism, i sin värsta form är den som inte tillåter yttrandefrihet, rätten till modersmål, rätten till en plats i samhället, rätten till frihet. Ett senaste exempel kan ges då premiärminister Erdogan, då han den 3 nov 2008 manade den kurdiska befolkningen att lämna landet om läget (förtrycket) inte accepteras. Han uttalade sig enligt följande: “Vi säger ett land, ett språk, en flagga och en nation. De som ställer sig emot detta kan lämna landet. Dem får åka vart dem än vill, det är samma sak i alla länder”.

Uttalandet härrör i strävan att tillintetgöra oliktänkande och det som hotar den turkiska fascismen. Att Erdogan och dennes regering inte har vetat innebörden av demokratiska värden och mänskliga rättigheter är tillika inte konstigt men att denne har skapat sig en annan bild av demokratiska länder gör oss en aning oroade. EU bör därför aktivt tydliggöra demokratins spelregler och ännu en gång ta till fasta att aktivt arbeta för att få Turkiet att uppfylla Köpenhamnskriterier som innebär respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, rättstatens principer och minoritetsskydd samt föreningsfrihet och ett oberoende rättväsende som skall vara självklara val. Man kan sammanfatta det hela med att på papper har reformer genomförts, men att verkligheten ser annorlunda ut vittnar om oförändring. (Läs tidigare artikel; Nej till Turkiets munkavel på modersmålet)

Således bör den egentliga frågan omformuleras; för vilken kurd och vilken rättighetssträvare är inte terrorist för Turkiet? Den statsterror Turkiet bedriver inskränker människans frihet. Vi anser denna extremism och terrorism av alla dess former vara grunden till att Turkiet inte når demokrati, för så länge kriget mot det kurdiska folket och dess ockupation kvarbli kommer Turkiet aldrig nå några framsteg. Turkiet bör därför stoppa med all separatistisk verksamhet och statsterror! Och stället gå tillmötes i kurdiska folkets önskan om en fredlig lösning.

Ta även del av Defend Internationals rapport.