Tre minnesdagar för Ayşe Şan i Amed

Ayşe Şan är en kvinnlig legendar inom kurdisk musik och sång. Hon föddes 1938 i Amed (Diyarbekir) i norra Kurdistan och betraktas som en av de främsta sångerskorna inom kurdisk musikhistoria. Det var framför allt genom sin far, som var en väldigt populär traditionell sångare, som hon fann den stora inspiration och kärlek till musiken. Ofta brukade hon lyssna till sin fars och hans vänners sentimentala och melankoliska musikstycken som spelades upp och blev sjungda under många sena kvällar i dåtidens Kurdistan. Även Ayşe Şans mor som ofta sjöng klagosånger under hennes barndom var en stor källa till hennes passion för skapandet av musik.

I början av 1958 började Şan sjunga vid allmänna tillställningar, och hon var då alltid klädd i traditionella kurdiska klänningar. Hon hade en fantastisk förmåga att fånga publiken , folk kom så småning om att uppskatta hennes musik väldigt mycket, hon blev tidigt en folkfavorit. Ayşe Şans far och bröder var inte särskilt förtjusta i hennes offentliga uppträdanden men detta hindrade aldrig henne från att fortsätta sjunga. När Şan nådde 20 års ålder gifte hon sig med Sewket Turan och fick en dotter tillsammans med honom. Relationen med maken varade inte länge då det fanns djupgående konflikter mellan paret. Således blev Şan tvungen att fly och lämna sin tremånaders dotter, familj och vänner. Istället etablerade hon sig i staden Entep där hon försörjde sig genom att sy kläder och sjunga i stadens regionala radio på turkiska. Hennes stora passion var att sjunga på kurdiska vilket hon några år senare lyckades åstadkomma i Istanbul. Skivbolaget som hon hade tecknat avtal med ägde alla rättigheter till hennes arbete vilket innebar att hon endast fick en liten vinning av sitt utförda arbete.

I sin musik uttrycker hon sitt livs sorg samtidigt som hon beskriver den instabila situationen för det kurdiska folket. Utan att känna rädsla sjöng hon trots förtrycket stolt om sitt land och sitt folk. En välkänd sång av Ayşe Şan är Xerîbim Dayê "Jag är en främling, mor" som hon skrev i sorgen för sin döende mor. I låten beskriver hon sin ensamhet i denna värld och hur sorgen omsluter henne.

Ayşe Şan har tillsammans med andra kända kurdiska sångare(bla. Mihemed Arif Cizîrî, Isa Berwarî, och Tehsîn Teha) under sin vistelse i södra Kurdistan 1972 uppträtt i många offentliga sammanhang. När hon senare, 1979, återvände till Turkiet blev hon hotad till döds av regeringen. Detta hindrade henne dock inte från att, genom sin musik, fortsätta att medla sitt budskap till det kurdiska folket. Hennes musik finns idag väldigt välbevarad och har tagit enorm plats i den kurdiska frihetskampen.

Under de tre senaste dagarna har det i Diyarbekir hållits minnesstunder och seminarium för Ayşe Şan. Hon dog den 18:e december 1996. Idag ligger hon begraven i den turkiska staden Izmir. Under dessa dagar har det talats mycket om den allmänna önskan att få Şans grav förflyttad till den kurdiska huvudstaden Amed men då detta i dagsläget är en omöjlighet pga. den rådande situationen för kurderna i Turkiet så har man istället beslutat att påbörja uppbyggandet av en park till minnet av henne i Amed.

Borgmästaren i Amed, Osman Baydemir, uttryckte Ayşe Şans stora betydelse och vikten av hennes kamp, så här uttalade han på kurdiska: "Tu bi xêr hatî xwîşka min, tu bi xêr hatî diya min, tu bi xêr hatî qralîçeya bê tac û bê text." som på svenska blir "Välkommen min syster, välkommen min mor, välkommen drottningen utan krona och tron.".