onsdag 31 december 2008

Ljus som kärlek, Mörk som döden

'Förtryck', 'tortyr', 'tvångsdeportering','frihetslängtan', 'kärlek', 'död' , 'makt',
'vanmakt' med flera är ord som blir verkliga i Mehmed Uzuns bok; Ljus som kärlek, mörk som döden. Boken skildrar konflikten mellan Bergslandet (Welatê Çiyan) och Storriket (Welatê Mezin), den kurdiska motståndskampen och turkiska ockupationen. En gripande och verklighetsbaserad roman som vi anser bör läsas för att få en genomgående kännedom om den rådande situationen i Turkiet och norra Kurdistan (sydöstra Turkiet). Huvudpersonerna i boken är Baz (Falk), en medelåldrig officer, Kevok (Duva), en ung 22-årig kvinna och Jîr (den mångkunnige), son till en klanhövding i Bergslandet och älskare till Kevok.

Historien om Baz börjar en mörk och regning höstnatt i en liten by i Bergslandet. Baz är vid denna tidpunkt endast två år och blir likt de andra byborna tvungna att lämna sina hemtrakter. Bergslandets fiende som har en annan etnisk bakgrund, har genom en order beordrat sin militära armé att bränna ner och utplåna livet i Bergslandet. Bergens skydd och trygghet blir bybornas tillflykt, alla ger sig av. Med en ledsam och plågsam stämning vandrar byborna i tysthet under flyktens karavan. Så småningom slår de sig ned i en stor grotta som blir slutet på deras liv. Armén har omringat hela grottan och avfyrar utan uppehåll kanoner mot grottmynningen. Grottan fylls med rök. Befälet och soldaterna som står vid grottmynningen för att inspektera grottan inväntar eventuella tecken på liv men inte ett enda ljud hörs från grottan. Plötsligt sker något så oväntat och omöjligt att mitt i röken uppenbarar sig en hundvalp och ett litet barn som kryper efter. En av befälhavarna laddar sitt gevär för att sikta mot barnet men hindras av officeren. Barnet är Baz och det är även här hans historia börjar, en historia så ensam och så övergiven. Han växer upp på ett barnhem utan vetskap om sitt ursprung, en fråga som förföljer honom många år efter trots hans omgivningsförklaringar om att han mist sina föräldrar i en trafikolycka. Den ende person som brukade hälsa på honom var officeren som räddade honom ur nöden. I hopp om att ensamheten skall ta till ända lämnar Baz barnhemmet vid 20 års ålder och ger sig in militären. Han lyckas bli en av de främsta och mest tyranniska officerarna i hela armén.

Kevok, den 22 åriga advokatdottern blir tillsammans med sin familj fördrivna från sina hemtrakter i Bergslandet och tvingas bosätta sig i Storriket. I Storrikets huvudstad studerar Kevok fransk filologi. Vid samma fakultet kommer hon i kontakt med Jîr, även han med rötter i Bergslandet. Kevok förälskar sig i Jîr som likt henne har en frihetslängtan för sitt folk och att en dag återvända till hemlandet. Jîr ansluter sig till frihetskämparna och blir tvungen att lämna Kevok. I saknad och förtvivlan börjar nu Kevoks resa då hon följer efter Jîr. Hon ansluter sig till bergstruppen i Bergslandet i hopp om att hon en vacker dag skall återförenas med Jîr. Tillsammans med gerillans kamrater kämpar Kevok tappert men faller i fiendens händer när hon blir skottskadad vid ett militärtangrepp. Angreppet är kommenderat under ledning av Baz. Hon tas till fånga och torteras under två månaders tid i tortyrkammare för att lämna upplysningar om bergstruppen men hon total vägrar. Det är här Kevok och Baz vägar korsas. Baz förälskar sig i den unga frihetskämpen och som leder till att flykten banar väg för de båda...

Ljus som kärlek, Mörk som döden är en djup berättelse om politikens dolda skugga, allt på liv och död. En verklighetstrogen bok som i det stora hela är väldigt sorglig och dyster. En bok som i dess unika berättarkonst inte lämnar någon oberörd.

Mehmed Uzun kom att stå inför rätta (2001) i Turkiet för att ha skrivit denna roman. Den turkiske åklagaren påstod att romanen skulle ge stöd åt ”terrorverksamhet” och Uzun hotades till 15 års fängelsestraff. Hans försvarstal, 4 april 2001, mot dessa förnärmanden och denna tragikomiska fars visar verkligen den humanist Uzun är. Åklagaren hävdar i åtalet att Uzun har hyllat romanhjältarna i sitt skrivande. Ett påstående som Uzun totalt anser felaktigt och menar att han likt den blinde barden (i Homeros episka verk Iliaden och Odysséen) endast använder sig av berättarkonsten och tar avstånd från skrivmetoder där hyllningar, förebråelser och förbannelser får en plats. ”Homeros lär oss författare följande: Du skall inte hylla, inte förebrå, bara berätta. Du måste ha distans mellan det du skriver och berättar om och dig själv. Du skall inte vredgas, inte ilskna till utan bara berätta, du skall inte hylla dina hjältar, endast ta människans och det mänskligas parti”. I om med ett massivt internationellt missnöje över åtalet mot Mehmed Uzun sattes Turkiet i en väldigt pressad situation som ledde till att Uzun frikändes.

Mehmed Uzun är kurd från norra Kurdistan (sydöstra Turkiet). Han föddes 1953 i Siverek och kom till Sverige 1977 som politisk flykting. Han har bland annat mottagit Prins Wilhelm priset (1994) och Svenska Akademiens pris (2002). Uzun anses vara den kurdiska romankonstens store förnyare. Han har även utgivit essäsamlingen, Granatäppleblomningen (1998), romanen I skuggan av förlorad kärlek (2001) och självbiografin Själens Regnbåge (2008).

3 kommentarer:

Anonym sa...

wow! herregud, det här måste jag läsa / Stina

Anonym sa...

Underbar artikel! Balsam åt kropp och själ. Tack för boktipsen.

Mvh Agent

Anonym sa...

Fler bokrecensioner så är ni bästa Jinen Azad. Så när kommer nästa :P