Turkiet kräver Youtube- användares identitet

Turkiets åklagarministerie söker namn på de youtube-användare som har förolämpat Turkiet, landets flagga och Turkiets grundare, Mustafa Kemal Atatürk. Denna information förväntar man att den amerikanska regeringen (justitiedepartementet) skall delge och överlämna dessa användare till Turkiet.

Den turkiske åklagaren, Kursat Kayral begär denna information av USA för att kunna inleda en förundersökning av dessa användare och kvarhålla dessa i Turkiet i avvaktan på utredningen. I maj 2008 förbjöd en turkisk domstol i Ankara Youtube eftersom man ansåg det förnärma Turkiet.

Är det inte ganska lustigt att Turkiet även ger sig på yttrande- och tryckfriheten i andra länder? När skall Turkiet förstå att censur och avbräck i dessa rättigheter inte existerar i demokratiska länder, att statliga myndigheter inte har rätt att förnärma friheten att sprida och ta emot information och tankar.

Det kanske är dags att redogöra gamla rättfilosofiska tänkare för Turkiet som fortfarande under 2000 talet inte vet innebörden av termen frihet.

John Stuart Mill formulerade försvaret av yttrandefriheten enligt följande;

"För det första: Även om någon åsikt tvingas till tystnad kan den, såvitt vi vet, vara riktig. Att bestrida detta skulle vara att tillmäta oss själva ofelbarhet.

För det andra: Även om den åsikt som nedtystas är en villfarelse, kan den dock innehålla och innehåller mycket ofta en viss grad av sanning... [det är] endast genom kontroverser mellan olika meningar som andra sidor av sanningen har någon utsikt att göra sig gällande.

För det tredje: Det kan tänkas att den vedertagna åsiktern inte blott är sann utan rymmer hela sanningen. Men om den inte får röna och verkligen röner ett intensivt motstånd, kommer flertalet av dess anhängare att omfatta den blott som en fördom med föga insikt om eller känsla för alla de förnuftsskäl som den grundar sig på...

För det fjärde kommer själva åsiktens innebörd att löpa fara att gå förlorad eller avtrubbas och berövas allt levande inflytande på karaktär och handlingssätt. Den blir bara en dogm som bekänns med läpparna, för alltid verkningslös, en död bråte som belamrar marken och hindrar att någon verklig och djupt erkänd övertygelse spirar fram ur förnuftet eller den personliga erfarenheten."