På den 17:e dagen i den 7 månaden strandar arken på Araratbergen, som i nutid är belägen i norra Kurdistan. På den 10:e månaden synliggörs bergens toppar från syndaflodens översvämning varvid Noa släpper ut en korp som flyger tills vattnet försvunnit . I nästa skede släpper Noa ut en duva för att se om vattnet har sjunkit, om syndafloden har dragit sig tillbaka. Så småningom återvänder duvan till arken vilket Noa förstår som att det inte finns någon plats för duvan att vila på. Under sju dagar väntar Noa för att sedan återigen släppa ut duvan, denna gång återvänder duvan med en olivkvist. Efter ytterligare sju dagar släpper Noa ut duvan igen, men denna gång återvänder inte duvan (1 Mos 8:8).
Denna berättelse i Gamla Testamentet är en metafor för freden. När duvan väl återvände bärande på en olivkvist vittnade detta om att livet på jorden som undgått syndafloden, vilken jämställdes som ofred i naturen, befann sig i fredstillstånd. Berättelsen om Noa på Araratbergen symboliserar att livet på jorden fick en vändning och detta först när duvan inte återvände. Freden anländer inte med fredsduvan utan är tecken för hopp om fred.
Idag befinner sig världen långt ifrån ett tillstånd i fred. Människans girighet efter makt och pengar har resulterat i allt fler krig och konflikter. Oskyldiga människor drabbas och blir lidande för att högt uppsatta makthavare inte kan förmå att gå till förhandlingsbordet och lösa problematiken med diyalog. En människa som länge kämpat mot dessa krafter och arbetar än idag för frihetens mänskliga rättigheter och för konfliktens fredliga lösningar är fredsduvan Leyla Zana. Med ett brinnande engagemang strider hon, med endast fredliga medel, för ett rättvist samhälle och för vision om att hon tillsammans med sitt folk en dag kommer att få andas i frihet, utan förtryck och tortyr. Dessvärre har det, med hennes strävanden, medföljt just ytterligare förtryck, lidande, manipulation och lögner från stora makters sida, hennes öde har således, likt många andra kurders, tagit just denna väg.
Året 1961 föddes Leyla Zana i en kurdisk stad i norra Kurdistan. I samband med att hennes make, Mehdi Zana, dåvarande borgmästare i Diyarbekir, fick avtjäna ett straff på sexton år i sin kampanj för det kommunistiska partiet i Turkiet och ett besöksförbud således var strikt hållet mellan dessa fanns det ingen chans för Leyla Zana att se sin make. Till följd av detta började en grupp kurdiska kvinnor tillsammans med Leyla Zana att protestera utanför fängelset mot turkiska soldaters tortyr av deras fängslade män. Detta resulterade i att Leyla Zana tillfångatogs och fängslades. Hon plågades och behandlades med grymheter i 57 dagar då hon satt inne.
Det var här som hennes kamp mot förtrycket och brutaliteten på allvar tog form. Den misshandel och tortyr hon blev utsatt för av den turkiska regeringen övertygade henne om att någonting måste göras för att motarbeta dessa vedervärdiga grymheter. Året 1991, den 20 oktober, blev Leyla Zana den första folkvalda kurdiska kvinnan i turkiska parlamentet där hon på kurdiska uttalade sig enligt följande ”Jag kommer kämpa för ett broderskap mellan det turkiska och det kurdiska folket" .
Detta uttalande ledde förvånansvärt nog till att det turkiska parlamentet och regeringen bröt ut i totalt raseri och utropade nedvärderande tillmälen till Zana. Leyla Zana anklagades för separatistiska verksamhet. Att Turkiet har berövat det kurdiska folket alla dess tänkbara grundläggande fri- och rättigheter är dessvärre ingen nyhet men att en fredsmäklare som Zana som på tydliga vägar försökte föra samman två folkgrupper mottas med såväl fientliga som rasistiska åsikter visar ännu en gång det turkiska ansiktet i frågan. I och med det ovanstående uttalandet anklagades och arresterades Leyla Zana den 9 sep 1994 för förräderi vilket också blev följden till en fängelsedom på 15 år. Fängelsedomen och gripandet har uppmärksammats av det Internationella Samfundet och otroligt många, även den amerikanska kongressen slöt sig upp i ett fördömande för de åtgärder som Turkiet vidtagit mot henne. Hon belönades med en rad priser från olika håll, bland annat fick hon Europa parlamentets Sacharovpris år 1995 och hon har även varit kandidat för Nobels fredspris. Amnesty International erkänner Zana som en samvetsfånge, vilket innebär att hon sitter fängslad, bland annat med anledning av sin etnicitet och politiska engagemang utan att ha begått några våldshandlingar.
Den 9 juni 2004 frisläpps Leyla Zana efter påtryckningar från Europadomstolen. Idag lever hennes make, Mehdi Zana tillsammans med deras två barn i exil i Europa medan hon själv fortsätter kampen för frihet och demokrati i norra Kurdistan och Turkiet. I april 2008 dömdes hon till två års fängelse av den turkiska domstolen efter att hon höll ett tal vid Newroz, det kurdiska nyårsfirandet, och då namngett tre av de framstående kurdiska ledarna. Utöver dessa två år som hon blivit dömd till att avverka fängelsestraff riskeras, hon av åklagarens yrkanden, ytterligare 60 år.
Trots alla de grymheter och den tortyr som Leyla Zana fått genomlida i sin kamp hindras hon inte i kampen om frihet. I ett brev skriver hon: "I had always said even if they shut me up in a fortrest or change my body, they could not shackle my spirit. With my last breath I would continue to speak out."Vilket på svenska kan läsas: ”Jag har alltid sagt att även om de låser in mig eller utför ändringar på min kropp, kommer de aldrig lyckas tygla min själ. Med mitt sista andetag kommer jag att fortsätta göra mig hörd.”
Leyla Zana är inte bara en fredskämpe utan också en kvinnlig sådan. Hennes aktiva roll inom politiken har haft en enorm inverkan på det kurdiska folket som trots förtrycket fått mod och övertygelse till att fortsätta kampen. Många kvinnor ser Leyla Zana som en förebild, en kvinna med ett stort engagemang för demokrati, rättvisa och frihet. Detta gör henne till den fredsduva som hon är. Men vi får inte glömma att freden inte anländer med fredsduvan utan att fredsduvan är ett tecken på fred, en fredens förespråkare. För att freden skall nås behöver kampen för frihet än fler fredsduvor, för som ordspråket lyder; tillsammans är vi starka.
Trots den brutalitet och de repressalier som Leyla Zana har i sin kamp fått utså har hon inte förlorat tilltron för friheten, sin inre styrka och förmåga att stå emot Turkiets förtryck mot alla odds. Hon vågade utmana sadismens brutalitet och krossar hatiska barriärer byggda i det turkiska samhället som förnekar minoriteters rättigheter.
Därför hoppas vi kunna föra Leyla Zanas låga vidare i kampen för de förtryckta, våldutsatta och kränkta. Terrorn i Turkiet måste stoppas!
Ta även del av Jiyar Gol's dokumentär om Leyla Zana:
Del 1Del 2
Jinên Azad har varit i kontakt med Amnesty och Bobby Vellucci som kunde meddela att man håller ett vakande öga på Leyla Zanas fall. Amnestys pressekreterare Elisabeth Löfgren har haft ingående kontakt med Leyla Zanas make, Mehdi Zana som av Amnesty har varit förklarad som samvetsfånge under dem 16 år han satt fängslad i Turkiet. Numera är Mehdi Zana bosatt i Sverige under svenskt/turkiskt medborgarskap och har enligt Amnesty allvarliga fysiska kroppskador efter den tortyr som han blivit utsattes för i turkisk fängelse.
Fredsduvan och EU Sacharov-pristagaren Leyla Zana har återigen blivit dömd till tio års fängelse för att enligt Turkiet ha gjort sig skyldig till samröre med Kurdistans Arbetarparti(PKK). Ett parti och en folkrörelse som kämpar för kurdernas mänskliga rättigheter. Denna dom likt hennes tidigare domar grundar sig återigen på samma grundlösa anklagelser. Leyla Zana, en fredsmäklare, en politiker och en människorättskämpe.
