Nej till Turkiets munkavel på det kurdiska folket!

I dagligt tal får man ofta höra den engelska influensen på det svenska språket, nog väl är det ingalunda problem med varken politiska som kulturella influenser från andra språk utan snarare finns det mycket som behöver kompletteras och berikas i ett språk. Men när svenska språkvetare talar om s.k domänförluster där både det svenska språket som dess kultur befinner sig i en farozon och man länge indikerat på varningar om att nu får det vara bra tillsatte den svenska regeringen en Språkkommité för att utreda det svenska språket. Grundstommen i utredningens förslag är att "inget språk ska få breda ut sig på ett annat språks bekostnad". I Propositionen Språklag (prop. Dir 2007:2007:17) framgår bland annat vilka mål man eftersträvar med den nya lagen som träder i kraft juli 2009. Ett av de upptagna målen är att det svenska språket skall ges möjlighet till utveckling. Lagen skall som svensk media (SvD 2008-03-18) uttrycker det "rädda det svenska språket".

Vi på Jinênazad's redaktion vill framhålla det enorma värdet av detta lagstadgande och samtidigt belysa vikten av modersmålet. Ett språk är en av de viktigaste grundstenar i fråga om identitet, den utgör en fastförankring i vad avser historia, kultur och traditioner. Vår önskan och strävan är med bakgrund av det anförda också föra fram det kurdiska språket i ljuset, ett indoeuropeiskt språk som i decennier fått utstå en förintelsesträvan av Kurdistans ockupantstater.

I den turkiska delen av Kurdistan har språket fått lida störst förluster, och fortfarande idag är språkets brukarrätt inskränkt, kurdiska språket har i mer än 80 år varit absolut förbjudet. Den som vågat yttra sig på modersmålet har fått motstå såväl fysiskt som psykiskt våld av den turkiska staten. Med krav från europeiskt håll gav Turkiet efter och det är numera lagstadgat i turkisk författning att även minoritetsspråk skall ges rättigheter. Tyvärr är det från turkisk sida bara fråga om pappersarbete för att nå ett europeiskt medlemskap, hur det förhåller sig i verkligheten är dock annorlunda. Bland annat har på senare år många gripanden utförts och domar fällts på grund av att man talat kurdiska. I februari 2007 dömdes två kurder med svenskt- turkiskt medborgarskap till fängelse i Turkiet för att ha talat kurdiska på partiet HAK-PARs årsmöte. Även den kurdiska fredsaktivisten Leyla Zana dömdes, till två års fängelse, för ett tal hon höll under kurdernas nyårsfirande, Newroz 2007. Den turkiska domstolen påstod att hon spridit terroristpropaganda då hon under talet sagt att kurderna har tre ledare: A. Öcalan, C. Talabani och M. Barzani.

Det är i dagens Turkiet otillåtet att ha ett kurdiskt namn. Bokstäverna w, q, x, û, î och ê är på grund av sina förekommanden i det kurdiska språket förbjudna för användning. I och med förbudet av dessa bokstäver kan man tro att namn som innehåller dem också nekas av turkiska myndigheter. Dock är sanningen sådan att föräldrar nekas kurdiska namn som exempelvis Welat, vid namngivning av barn, medans internationella namn som William accepteras. Här kan man alltså tydligt urskilja paradoxen i det turkiska rättsväsendet gällande det kurdiska språket.

Att ett av civilisationens äldsta språk som är så rikt på ord, historier, sägner, visor, ordspråk, dikter och andra kulturskatter skall demoleras och förintas under omänskliga förhållanden är inte bara sorgligt utan också ett avbräck och bakslag för människovärdet och friheten. En munkavel som denna urholkar alla tänkbara vägar mot utveckling och kampen för fred och frihet på jorden.

För drygt en månad sedan inleddes språkkampanjen ”Bê ziman jîyan nabê”(inget liv utan språk) i norra Kurdistan. Bakom kampanjen står TZP (Språk och Undervisnings Rörelsen) som bedriver ett återupprättelsearbete av det kurdiska språket. Ute på öppna gator undervisar dem i kurdiska och kräver att Turkiet skall legitimera kurdiska som ett officiellt språk i Turkiet samt ge kurdiska ungdomar och barn rättigheten att få utbildning på sitt modersmål. Språkkampanjen är otroligt betydelsefull för det kurdiska språkets fortsatta existens.

Vi får inte glömma att modersmål är nyckeln till identitet, kultur och historia men också nyckeln till samhörighet och gemenskap. Därför säger vi, både som kurdiska kvinnor men också som världsmedborgare, NEJ till Turkiets förintelsepolitik av modersmålet samt tillintetgörandet av det kurdiska språket och JA till den mänskliga rättigheten att bruka modersmålet!