Turkiet får in över 7 miljarder dollar på turism

Metro är endast ett av många svenska medier som på senare tid uppmärksammat och rekommenderat turism till militärstaten Turkiet. I artikeln ”Länderna som blivit billiga” (3/11-08) förklarar man att Turkiet, tillsammans med Island och andra länder, blivit billigare att resa till i och med valutans fall under den nuvarande internationella finanskrisen. Att man i artikeln uppmuntrar till resor till Island eftersom de drabbats värst av börsfallet och den isländska staten därför är i akut behov av utveckling som kan generera större finansiella inkomster, är på sitt håll, tämligen försvarbart, men innan man funderar över att förorda turism till Turkiet bör man ha kännedom om vissa fakta.

De beväpnade styrkorna i Turkiet, Türk Silahlı Kuvvetleri (TSK), innefattar armén, flottan och det turkiska flygvapnet. Ytterligare väsen inom den turkiska militären är gendarmeriet och kustbevakningen, och dessa agerar som understöd till armén och flottan vid tider under krig. De sammanlagt 1,054,750 soldaterna inom TSK utgör den näst största militärstyrkan inom NATO, med USA före på listan. NATO har offentligt beskrivit att dagens moderna beväpnade styrkor i Turkiet är ”väldigt erfarna och vältränade”.

Det råder militärt värvningstvång i Turkiet. Pojkar som blivit män får inte vänta alltför länge innan de gör entré i militärtjänsten. Detta är ytterligare ett skäl till varför flera kurder flyr landet, man vägrar slåss mot sina egna. Kurdiska män placeras nämligen på poster nära kurdiska städer. Kurderna får strida vid den östra gränsen och tvingas därmed att strida mot varandra.

Året 2003 tjänade Turkiet över 7 miljarder dollar på turism, och sedan dess har siffran ökat. De inkomster som turismen inbringar är nästan precis lika stora som kriget mot det kurdiska folket och den kurdiska gerillan kräver. Bara 1994 kostade kriget 12.5 miljarder dollar. Dessa pengar hade istället kunnat satsas på välfärd i de kurddominerade områdena av Turkiet, som idag har det oerhört illa ställt. Infrastruktur, sociala förhållanden, utbildning och småkapitalen i form av bidrag och andra finansiella stöd skulle kunna utökas och förbättras på många punkter, men ack, detta ligger som bekant inte i Turkiets intresse. Den destruktiva egenskapen hos den Turkiska staten är större än dess önskan om att åsamka något respektabelt.

Förespråkandet av ett undvikande av resor till Turkiet är således mer effektivt och moraliskt rätt än det motsatta. Förhoppningsvis skulle en bojkott av turism till Turkiet orsaka oväntade ekonomiska problem för den turkiska staten, gällande finansiering av den massiva militärtruppen och dess ultramoderna stridsvapen. Men om det inte skulle nå den graden, är det likväl ett sätt för oss människor i väst att visa vår ståndpunkt kring Turkiets politik. Man bör vara medveten om att man, genom att resa dit, indirekt är med på en sida om kriget – den turkiska. Den turkiska staten och dess resebolag för stor marknadsföring för sina reseorter, men man bör inte låta sig luras av det varma vädret. Detta är bara en liten del av det verkliga Turkiet, bakom fasaden gömmer sig en totalitär militärstat som utför, och har länge utfört, förtryckande verksamhet gentemot landets samtliga minoriteter, av vilka kurderna är den absolut största.

Kurdiska Rådet om språkkampanjen

Kurdiska Rådet vädjar i ett brev till svenska institutioner och myndigheter att höja rösten för frihet och stödja det kurdiska folket i deras kampanj om kurdiska språket. Dem menar att kurdiska folket likt andra nationer och folkslag är innehavare av ett språk. Men inte vilket språk som helst utan ett språk som ständigt genomgår hinder och motstånd för sin överlevnad. Kurdiska Rådet skriver vidare i brevet att hotet mot det kurdiska språket är indirekt ett hot mot det kurdiska folkets existens. Ett hot som bedrivs genom en assimilation och förintelsepolitik av de länder som ockuperat Kurdistan. Kurdiska Rådet menar att denna politik går ut på att utplåna alla symboler som är grundpelare för den nationella identiteten hos kurder, en politik som bedrivs systematiskt.

Kurdiska Rådet anför vidare att undervisning och bruket av modersmål är en mänsklig rättighet. Att förbjuda ett språk innebär ett folkmord skriver dem. Detta folkmord pågår och utövas dagligen gentemot det kurdiska folket. Barn och vuxna kurder får varken prata eller undervisa offentligt på sitt eget språk i skolor eller inom statliga myndigheter i Turkiet. Med detta anförande vädjar Kurdiska Rådet att demokratiska länder och intellektuella i Europa och i Sverige skall stödja kurdiska barnens kamp om undervisning på sitt modersmål.

Avslutningsvis understryker Kurdiska Rådet att modersmålsundervisning är en mänsklig rättighet som även bör gälla kurdiska barn, en rättighet som inte ens har fått skådas.

Tack Kurdiska Rådet!

Nej till Turkiets munkavel på det kurdiska folket!

I dagligt tal får man ofta höra den engelska influensen på det svenska språket, nog väl är det ingalunda problem med varken politiska som kulturella influenser från andra språk utan snarare finns det mycket som behöver kompletteras och berikas i ett språk. Men när svenska språkvetare talar om s.k domänförluster där både det svenska språket som dess kultur befinner sig i en farozon och man länge indikerat på varningar om att nu får det vara bra tillsatte den svenska regeringen en Språkkommité för att utreda det svenska språket. Grundstommen i utredningens förslag är att "inget språk ska få breda ut sig på ett annat språks bekostnad". I Propositionen Språklag (prop. Dir 2007:2007:17) framgår bland annat vilka mål man eftersträvar med den nya lagen som träder i kraft juli 2009. Ett av de upptagna målen är att det svenska språket skall ges möjlighet till utveckling. Lagen skall som svensk media (SvD 2008-03-18) uttrycker det "rädda det svenska språket".

Vi på Jinênazad's redaktion vill framhålla det enorma värdet av detta lagstadgande och samtidigt belysa vikten av modersmålet. Ett språk är en av de viktigaste grundstenar i fråga om identitet, den utgör en fastförankring i vad avser historia, kultur och traditioner. Vår önskan och strävan är med bakgrund av det anförda också föra fram det kurdiska språket i ljuset, ett indoeuropeiskt språk som i decennier fått utstå en förintelsesträvan av Kurdistans ockupantstater.

I den turkiska delen av Kurdistan har språket fått lida störst förluster, och fortfarande idag är språkets brukarrätt inskränkt, kurdiska språket har i mer än 80 år varit absolut förbjudet. Den som vågat yttra sig på modersmålet har fått motstå såväl fysiskt som psykiskt våld av den turkiska staten. Med krav från europeiskt håll gav Turkiet efter och det är numera lagstadgat i turkisk författning att även minoritetsspråk skall ges rättigheter. Tyvärr är det från turkisk sida bara fråga om pappersarbete för att nå ett europeiskt medlemskap, hur det förhåller sig i verkligheten är dock annorlunda. Bland annat har på senare år många gripanden utförts och domar fällts på grund av att man talat kurdiska. I februari 2007 dömdes två kurder med svenskt- turkiskt medborgarskap till fängelse i Turkiet för att ha talat kurdiska på partiet HAK-PARs årsmöte. Även den kurdiska fredsaktivisten Leyla Zana dömdes, till två års fängelse, för ett tal hon höll under kurdernas nyårsfirande, Newroz 2007. Den turkiska domstolen påstod att hon spridit terroristpropaganda då hon under talet sagt att kurderna har tre ledare: A. Öcalan, C. Talabani och M. Barzani.

Det är i dagens Turkiet otillåtet att ha ett kurdiskt namn. Bokstäverna w, q, x, û, î och ê är på grund av sina förekommanden i det kurdiska språket förbjudna för användning. I och med förbudet av dessa bokstäver kan man tro att namn som innehåller dem också nekas av turkiska myndigheter. Dock är sanningen sådan att föräldrar nekas kurdiska namn som exempelvis Welat, vid namngivning av barn, medans internationella namn som William accepteras. Här kan man alltså tydligt urskilja paradoxen i det turkiska rättsväsendet gällande det kurdiska språket.

Att ett av civilisationens äldsta språk som är så rikt på ord, historier, sägner, visor, ordspråk, dikter och andra kulturskatter skall demoleras och förintas under omänskliga förhållanden är inte bara sorgligt utan också ett avbräck och bakslag för människovärdet och friheten. En munkavel som denna urholkar alla tänkbara vägar mot utveckling och kampen för fred och frihet på jorden.

För drygt en månad sedan inleddes språkkampanjen ”Bê ziman jîyan nabê”(inget liv utan språk) i norra Kurdistan. Bakom kampanjen står TZP (Språk och Undervisnings Rörelsen) som bedriver ett återupprättelsearbete av det kurdiska språket. Ute på öppna gator undervisar dem i kurdiska och kräver att Turkiet skall legitimera kurdiska som ett officiellt språk i Turkiet samt ge kurdiska ungdomar och barn rättigheten att få utbildning på sitt modersmål. Språkkampanjen är otroligt betydelsefull för det kurdiska språkets fortsatta existens.

Vi får inte glömma att modersmål är nyckeln till identitet, kultur och historia men också nyckeln till samhörighet och gemenskap. Därför säger vi, både som kurdiska kvinnor men också som världsmedborgare, NEJ till Turkiets förintelsepolitik av modersmålet samt tillintetgörandet av det kurdiska språket och JA till den mänskliga rättigheten att bruka modersmålet!