Turkiet får in över 7 miljarder dollar på turism

Metro är endast ett av många svenska medier som på senare tid uppmärksammat och rekommenderat turism till militärstaten Turkiet. I artikeln ”Länderna som blivit billiga” (3/11-08) förklarar man att Turkiet, tillsammans med Island och andra länder, blivit billigare att resa till i och med valutans fall under den nuvarande internationella finanskrisen. Att man i artikeln uppmuntrar till resor till Island eftersom de drabbats värst av börsfallet och den isländska staten därför är i akut behov av utveckling som kan generera större finansiella inkomster, är på sitt håll, tämligen försvarbart, men innan man funderar över att förorda turism till Turkiet bör man ha kännedom om vissa fakta.

De beväpnade styrkorna i Turkiet, Türk Silahlı Kuvvetleri (TSK), innefattar armén, flottan och det turkiska flygvapnet. Ytterligare väsen inom den turkiska militären är gendarmeriet och kustbevakningen, och dessa agerar som understöd till armén och flottan vid tider under krig. De sammanlagt 1,054,750 soldaterna inom TSK utgör den näst största militärstyrkan inom NATO, med USA före på listan. NATO har offentligt beskrivit att dagens moderna beväpnade styrkor i Turkiet är ”väldigt erfarna och vältränade”.

Det råder militärt värvningstvång i Turkiet. Pojkar som blivit män får inte vänta alltför länge innan de gör entré i militärtjänsten. Detta är ytterligare ett skäl till varför flera kurder flyr landet, man vägrar slåss mot sina egna. Kurdiska män placeras nämligen på poster nära kurdiska städer. Kurderna får strida vid den östra gränsen och tvingas därmed att strida mot varandra.

Året 2003 tjänade Turkiet över 7 miljarder dollar på turism, och sedan dess har siffran ökat. De inkomster som turismen inbringar är nästan precis lika stora som kriget mot det kurdiska folket och den kurdiska gerillan kräver. Bara 1994 kostade kriget 12.5 miljarder dollar. Dessa pengar hade istället kunnat satsas på välfärd i de kurddominerade områdena av Turkiet, som idag har det oerhört illa ställt. Infrastruktur, sociala förhållanden, utbildning och småkapitalen i form av bidrag och andra finansiella stöd skulle kunna utökas och förbättras på många punkter, men ack, detta ligger som bekant inte i Turkiets intresse. Den destruktiva egenskapen hos den Turkiska staten är större än dess önskan om att åsamka något respektabelt.

Förespråkandet av ett undvikande av resor till Turkiet är således mer effektivt och moraliskt rätt än det motsatta. Förhoppningsvis skulle en bojkott av turism till Turkiet orsaka oväntade ekonomiska problem för den turkiska staten, gällande finansiering av den massiva militärtruppen och dess ultramoderna stridsvapen. Men om det inte skulle nå den graden, är det likväl ett sätt för oss människor i väst att visa vår ståndpunkt kring Turkiets politik. Man bör vara medveten om att man, genom att resa dit, indirekt är med på en sida om kriget – den turkiska. Den turkiska staten och dess resebolag för stor marknadsföring för sina reseorter, men man bör inte låta sig luras av det varma vädret. Detta är bara en liten del av det verkliga Turkiet, bakom fasaden gömmer sig en totalitär militärstat som utför, och har länge utfört, förtryckande verksamhet gentemot landets samtliga minoriteter, av vilka kurderna är den absolut största.

På besök i norra Kurdistan

Vänsterpartiets Ann-Margarethe Livh och Börje Bergfeldt skriver i sin artikel ”Sätt press på Turkiet" om sitt besök i de kurdiska delarna av Turkiet och berättar vad det innebär att vara Kurd inom den turkiska statens territorium. Militärkontroller och turkiska attackflyg precis ovanför huvudet på dem var bara några saker som de vardagligen fick uppleva i dessa kurddominerade områden. Turkiet förklaras som en totalitär stat som med alla tänkbara militära medel slår sönder alla försök till att människor skall kunna inrätta ett någorlunda normalt liv. Livh och Bergefeldt skriver vidare i artikeln om en äldre kurdisk kvinna som skall ha uttalat sig enligt följande: ”I Europa säger de att vi är terrorister. Men vi har tvingats till väpnad kamp, vi är besvikna på er européer. Ni är tysta när man förtrycker oss och fördömer oss när vi försvarar oss. Så se er omkring. I dag är vi många och det enda vi kräver är drägliga liv. Har ni sett något våld i dag?”

Jinên Azad fann artikeln rörande till den grad att det tårades i våra ögon. Denna artikel är skriven av två människor med ett äkta omdöme och en enorm uppfattning om rätt och fel. Det kan vara svårt för våra svenska medborgare, eller europeiska medborgare över huvudtaget, att förstå hur det känns. Hur det känns att bli förbisedd, Hur det känns att inte ha en röst, Hur det känns att omöjligen kunna göra sig förstådd bland en omvärld med inget annat än egoistiska intressen. När man nu får läsa en artikel där någon äntligen sett, där någon äntligen hört, där någon äntligen förstått, återfår en liten del av ens hjärta sin sanna röda färg efter alla de gråa nyanser som det antagit på grund av flera år av upplevt förtryck och hopplöshet.

Länge leve demokratin och länge leve hoppet!

Tack Ann-Margarethe Livh och Börje Bergfeldt!