KNK:s kongress i Bryssel

Kongreya Netewîya Kurdistan (KNK) som innebär Kurdistans Nationella Kongress är en organisation som strävar efter ett mer enhetligt Kurdistan. KNK:s syfte är att samla kurder med skilda trosuppfattningar och partipolitisk tillhörighet för att bilda gemensamma ståndpunkter kring världspolitiken, man siktar på en gemensam kampstrategi gentemot Kurdistans ockupanter.

KNK bildades den 24:e maj 1999 i Holland av högt uppsatta kurdiska politiker, aktivister, författare och intellektuella akademiker. KNK är folkets kongress och man har flera medlemmar världen över men olika länder har sina egna utsända folkrepresentanter.

Två gånger om året samlas KNK och håller kongresser kring den rådande situationen. På dessa möten finnes alla kurdiska åskådningar representerade, samtliga partier är inkallade och människor från Kurdistans alla delar (däribland Xorasan, Anatolien, Ryssland, Turkmenistan, Kazakstan) är närvarande.

Kongressen har en ordförande, i nuläget Tahir Kemalizadeh, och fyra vice ordförande. De fyra vice ordförandena är alla från respektive del av Kurdistan, man har således en vice ordförande från norra, en från östra, södra och västra Kurdistan. Totalt 15 personer sitter i styrelsen och tre ministerposter – diplomatiminister, kvinno- och jämställdhetsminister samt språk- och undervisningsminister - blir dessutom regelbundet utdelade.


Jinên Azad närvarade vid KNK:s nionde kongress i Bryssel, den 13:e och 14:e december 2008. Kongressen hade i syfte att upprätta och vidarebygga på en gemensam nationell strategi - ett samarbetsavtal med samtliga kurdiska religiösa och politiska grupperingars signerade medgivande tog form. Avtalet innebar ett undertecknande på att man som kurd skall upprätthålla enigheten och följaktligen aldrig initiera krig med varandra. Det uppmärksammades vidare att det viktigaste är trogenheten till det egna folket - detta går före partiet eller religionen. Man bör främst ha befolkningens frihet och framtid i tankarna.

Vid kongressen påpekades att ingen kurd bör samarbeta med ockupationsstaterna, vid fall av samarbete med skall detta ske i öppenhet inför allmänheten. Det kurdiska folket skall vara upplysta om syftet med samarbetet och försäkrade om att det inte är till folkets nackdel. Det skall råda dialog mellan Kurdistans politiska partier. Eventuella problem bör lösas med fredliga medel, detta skrevs under av bland annat PKK.

På kongressen samtalades det vidare om händelsen i Kerkûk där 61 människor dödades. De terrorister som genomfört detta brutala bombdåd fördömdes och man tydliggjorde att man kommer att försvara Kerkûk mot de makter som har intresse att lägga beslag på staden som så ofta talas om i termer som ”Kurdistans hjärta” .

Remzi Kartal, före detta parlamentariker i Turkiet och vän till självaste Leyla Zana, var en bland de många närvarande välkända kurdiska politiker. Kartal dömdes tillsammans med Zana, år 1994, till fängelse i Turkiet men flydde undan den orättvisa fängelsedomen genom att ta sig till Europa.

På mötet uttalades vidare att KNK på alla sätt är stödjande till södra Kurdistans federala regering.”Vi vill att den ska utvecklas och bli framgångsrik. Samtidigt så vill vi att regeringen stödjer folket, ett samarbete mellan regeringen och folket är eftersträvansvärt.” I Kurdistan är många minoriteter bosatta, vi har bl.a. assyrier- syrianer, armenier, judar, araber, turkmener, azerier och även turkar. KNK anser att dessa också är våra bröder och systrar. Deras frihet och räddning är även våran.

Samtliga på kongressen fick svära en trohetsed till Kurdistan och KNK, eden var som följande: Ez bi rûmeta xwe son dixwim ku ez ê herdem niştiman û berjêwendîyên gelê kurdistanê biparêz im û ji bo pêşvebirina xelkê kurdistanê xebat bikim: ez ê bi peymana Kongreya Netewîya Kurdistanê ve girêdayî bim.

Svensk översättning: Jag svär på heder och samvete att jag alltid kommer att främja hemlandet och folket i Kurdistan och att jag kommer att arbeta för utveckling för folket i Kurdistan: jag kommer att vara bunden till och trogen Kurdistans Nationella Kongress fördrag.

EU-möte med Turkiet

Turkiska diplomater har bemötts med kraftiga motstånd i Bryssel under den senaste veckan. Under mötet där utrikesministrar från hela EU var närvarande vägrade Frankrike, som innehar ordförandeskapet i EU, att kalla förhandlingarna med Turkiet som "anslutningssamtal" eftersom att det indirekt då skulle innebära ett fulländigt turkiskt medlemskap. Även hård kritik riktades mot Turkiets förhållande till Cypern och Turkiets i övrigt långsamma takt vad gäller reformer. Man pekade på att Turkiet måste hålla goda förbindelser med sina grannländer och föra en fredlig lösning av tvister som står i enlighet med FNs stadga samt vid nödvändighet lösa dessa tvister i den Internationella domstolen.

Det franska motståndet mot ett turkiskt medlemskap i EU hade i ett officiellt dokument tydliggjort och förklarat innebörden av ordet "anslutning". Istället påpekar man att dessa förhandlingar istället skall nämnas som "mellanstatlig konferens".

Det europeiska rådet uttrycker även förväntningar om att Turkiet skall öppna hamnar och flygplatser för grekcypriotiska fartyg. EU har i och med Turkiets vägran att öppna hamnar avbrutit förhandlingar i åtta kapitel (dec. 2006). Kraven som nu återigen ställs kommer att granskas i november 2009.

En fransk diplomat uttalade att trots ansträngningar för ett bättre bemötande mot Turkiet under den franska mandatperioden i EU och stödet för den tillfälliga plats som Turkiet nu innehar i FN: s säkerhetsråd har de enbart fått in klagomål angående hanteringen av den turkiska frågan.

EU konstaterade även under toppmötet att det är beklagligt att Turkiet utför mycket små framsteg framför allt vad gäller de politiska reformerna. EU har nu ökat kraven och betonade starkt att Turkiet måste anstränga sig för att reformera rättsväsendet, bekämpa korruption, tortyr, garantera yttrandefrihet och religionsfrihet samt skydda minoriteters rättigheter.

Mänskliga rättigheter 60 år

Idag är det 60 år sedan FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter och dess uppmaning om fred, frihet och rättvisa formades - ett ramverk som anses utgöra en gemensam värdegrund för alla människor. Styrkan i FNdeklarationen och konventionerna ligger i kombinationen av juridik, politik och etik. Det är när en människorättskränkning tas upp som det också kan ske en förändring i det civila samhället.

Trots att det har förflutit 60 år begås det fortfarande idag omänskliga närmanden och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i världen. Turkiet är ett sådant exempel där människor dagligen och frekvent, utan vidare avbrott från omvärlden, blir utsatta för förtryck och tyranni.

Nedan följer FNs stadga och det är oss besynnerligt att Turkiet faktiskt brister i dessa artiklar.

Artikel 1
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Artikel 2
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Artikel 3
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Artikel 4
Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.

Artikel 5
Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 6
Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening.

Artikel 7
Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.

Artikel 8
Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag eller författning.

Artikel 9
Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.

Artikel 10
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.

Artikel 11
1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.

2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.

Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Artikel 13
1. Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser.

2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.

Artikel 14
1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.

2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 15
1. Var och en har rätt till en nationalitet.

2. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.

Artikel 16
1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.

2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.

3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.

Artikel 17
1. Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra.

2. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.

Artikel 18
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.

Artikel 19
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Artikel 20
1. Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.

2. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Artikel 21
1. Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud.

2. Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.

3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.

Artikel 22
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.

Artikel 23
1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.

3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.

4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.

Artikel 24
Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.

Artikel 25
1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.

2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.

Artikel 26
1. Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk. Yrkesutbildning och teknisk utbildning skall vara tillgänglig för alla. Den högre utbildningen skall vara öppen för alla med hänsyn till deras förmåga.

2. Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Utbildningen skall också främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt främja Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande.

3. Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar.

Artikel 27
1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.

2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.

Artikel 28
Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.

Artikel 29
1. Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.

2. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.

3. Dessa rättigheter och friheter får inte utövas på ett sätt som är oförenligt med Förenta nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 30
Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

Amnesty håller sig underrättad om Leyla Zanas fall

Jinên Azad har varit i kontakt med Amnesty och Bobby Vellucci som kunde meddela att man håller ett vakande öga på Leyla Zanas fall. Amnestys pressekreterare Elisabeth Löfgren har haft ingående kontakt med Leyla Zanas make, Mehdi Zana som av Amnesty har varit förklarad som samvetsfånge under dem 16 år han satt fängslad i Turkiet. Numera är Mehdi Zana bosatt i Sverige under svenskt/turkiskt medborgarskap och har enligt Amnesty allvarliga fysiska kroppskador efter den tortyr som han blivit utsattes för i turkisk fängelse.

Amnesty kunde meddela oss att Löfgren även varit i kontakt med Leylas svägerska som bekräftar att hon för närvarande befinner sig i Diyarbekir. Domen på Leyla Zana har överklagats och rättegångsförhandlingarna kommer eventuellt tas upp den 16 december. Amnesty anför vidare att detta fall kommer bevakas ytterst noga och detta framför allt med Mehdi Zanas underrättelse och hjälp.

Det känns tryggt att Amnesty håller sig underrättad kring denna tragedi och inte släpper Turkiet ur sikte. Vi vill tydliggöra att denna tragedi bottnar i att Turkiet med alla medel vill sätta stopp för Leyla Zanas kamp om mänskliga rättigheter och minoritetsskydd. I och med domen har hennes rösträtt fråntagits och numera har hon inte heller någon möjlighet att deltaga i det turkiska parlamentet. Fastän hon har avtjänat ett långt fängelsestraff vill Turkiet med denna nya fängelsedom försöka skrämma inte bara Leyla Zana utan också andra oliktänkande som protesterar mot orättvisa och förtryck.

Trots utökad internationell och nationell lagstiftning visar detta fall ännu en gång på att situationen för minoritetsgrupper inte har förbättrats. Det kurdiska folket trampas dagligen med ena diskrimineringen efter den andra, de åtnjuter inte några som helst rättigheter utan blir som i Leyla Zanas fall nertrampade och hindrade att föra fram sin talan. Leyla Zanas kamp om fred, frihet och demokrati blockeras således ännu en gång.

Den ingrodda anti-attityden mot oliktänkande och andra folkgrupper i Turkiet gör sig här väldigt markerande. Vi tror därför att politiker och lagstiftare kan skapa förändring genom att utöka kraven på Turkiet. Vi vill således tacka Amnesty för det vakande ögat kring Leyla Zanas fall. Ett arbete som betyder mycket för oss, det ingiver hopp och styrka att fortsätta kampen mot orättvisor, omänskliga närmanden och förtryck.

Ökad våld och tortyr i Turkiet

Människorättsorganisationen Human Rights Watch har avhandlat en 80 sidig rapport, "Closing Ranks against Accountability - Barriers to Tackling Police Violence in Turkey", om Turkiets eskalerade polisvåld och tortyr gentemot allmänheten sedan 2007, då en lagändring om polisens befogenheter inrättades. Man menar att polisvåldet har förvärrats i och med denna lagändring som ger polisen nästintill fria tyglar.

Human Rights Watch påpekar att det ökade polisvåldet härrör i att den turkiska regeringen har misslyckat med att hålla tjänstemän till svars för befogenhetsmissbruk. Det anförs vidare i rapporten att övergreppen, som i många fall leder till dödliga utfall, främst sker vid demonstrationer, vid polisens identitetskontroller av allmänheten och vid gripanden i polisbilar. Den som inlämnar klagomål om polisens våldshantering ställs ofta inför rätta. När det egentligen bör vara poliserna som ställs inför rätta säger Kenneth Roth, VD för HRW. Han uttalar vidare om att: "Turkiet måste ta itu med sin våldsamma och skjutglada poliskultur".

Vid åtal och i samband med utredningar där polisen är inblandad undanhåller och makulerar man ofta bevis som åläggs polisen. Dessutom strävar man efter resultatlösa utredningar genom att dra ut på utredningstiden för att på sätt kunna lämna domen utan bifall.

HRW har i rapporten lämnat detaljerade rekommendationer till den turkiska regeringen. Bland annat rekommenderas att Turkiet skall införa ett system för att kunna övervaka tillämpningen av lagen om polismyndighetens befogenheter och att video- och ljudinspelning av misstänkta vid polisstationer utförs på rätt sätt och enligt rutinen. Läs övriga rekommendationer i rapporten här.

Vi anser att HRWs utredningsrapport och rekommendationer till Turkiet är oerhört viktiga steg för demokratiseringsprocessen i landet. Genom att vara tydlig och noga med att fördöma missförhållanden och otillåtna handlingar som kränker individers frihet visar man att dessa brott har världens ögon på sig, att deras brottshandlingar inte går förbisedda utan fördöms av demokratiska länder. Ty det är i fördömandet som man åskådliggör problemet och som man tar avstånd från dessa allvarliga brott för att på så sätt kunna möjliggöra förändring.

Läs Svenska Dagbladets nyhet.

Ta även del av det turkiska våldet.

Turkiet kräver Youtube- användares identitet

Turkiets åklagarministerie söker namn på de youtube-användare som har förolämpat Turkiet, landets flagga och Turkiets grundare, Mustafa Kemal Atatürk. Denna information förväntar man att den amerikanska regeringen (justitiedepartementet) skall delge och överlämna dessa användare till Turkiet.

Den turkiske åklagaren, Kursat Kayral begär denna information av USA för att kunna inleda en förundersökning av dessa användare och kvarhålla dessa i Turkiet i avvaktan på utredningen. I maj 2008 förbjöd en turkisk domstol i Ankara Youtube eftersom man ansåg det förnärma Turkiet.

Är det inte ganska lustigt att Turkiet även ger sig på yttrande- och tryckfriheten i andra länder? När skall Turkiet förstå att censur och avbräck i dessa rättigheter inte existerar i demokratiska länder, att statliga myndigheter inte har rätt att förnärma friheten att sprida och ta emot information och tankar.

Det kanske är dags att redogöra gamla rättfilosofiska tänkare för Turkiet som fortfarande under 2000 talet inte vet innebörden av termen frihet.

John Stuart Mill formulerade försvaret av yttrandefriheten enligt följande;

"För det första: Även om någon åsikt tvingas till tystnad kan den, såvitt vi vet, vara riktig. Att bestrida detta skulle vara att tillmäta oss själva ofelbarhet.

För det andra: Även om den åsikt som nedtystas är en villfarelse, kan den dock innehålla och innehåller mycket ofta en viss grad av sanning... [det är] endast genom kontroverser mellan olika meningar som andra sidor av sanningen har någon utsikt att göra sig gällande.

För det tredje: Det kan tänkas att den vedertagna åsiktern inte blott är sann utan rymmer hela sanningen. Men om den inte får röna och verkligen röner ett intensivt motstånd, kommer flertalet av dess anhängare att omfatta den blott som en fördom med föga insikt om eller känsla för alla de förnuftsskäl som den grundar sig på...

För det fjärde kommer själva åsiktens innebörd att löpa fara att gå förlorad eller avtrubbas och berövas allt levande inflytande på karaktär och handlingssätt. Den blir bara en dogm som bekänns med läpparna, för alltid verkningslös, en död bråte som belamrar marken och hindrar att någon verklig och djupt erkänd övertygelse spirar fram ur förnuftet eller den personliga erfarenheten."

Ytterligare 10 års fängelse för Leyla Zana

Fredsduvan och EU Sacharov-pristagaren Leyla Zana har återigen blivit dömd till tio års fängelse för att enligt Turkiet ha gjort sig skyldig till samröre med Kurdistans Arbetarparti(PKK). Ett parti och en folkrörelse som kämpar för kurdernas mänskliga rättigheter. Denna dom likt hennes tidigare domar grundar sig återigen på samma grundlösa anklagelser. Leyla Zana, en fredsmäklare, en politiker och en människorättskämpe.

Inte nog med denna förnedrade fängelsedom har Leyla Zana dessutom blivit permanent fråntagen sin rösträtt samt möjligheten att delta i parlamentet.

Denna turkiska dom tyder återigen på den noll-tolerans som finns för människor som yttrar sig om frihet och rättigheter för minoritetsgrupper. Skall fredsmäklare som Zana tillåtas tystas ner för sitt brinnande engagemang om att lösa konflikten som finns mellan två folkgrupper, kurder och turkar? Skall yttrandefriheten i Turkiet endast råda för människor som yttrar sig i gynnande termer för turkiskheten?

Att Turkiet sätter käppar i hjulet för fredliga rättighetssträvare genom att gång på gång döma och fängsla dem ställer oss oförstående till detta agerande. Fastän kurderna i Turkiet har lämnat tanken och strävan efter ett eget land och som numera endast kräver det essentiella - frihet och grundläggande rättigheter, förstås detta självklara krav av Turkiet som ännu ett ting man inte kan tillmötesgå eller acceptera.

EU bör i och med denna dom vara extra uppmärksamma om hur minoritetsgrupper behandlas i Turkiet!

Läs nyheten
på SvenskaDagbladet : Leyla Zana åter dömd till fängelse

på Beyan: Leyla Zana dömd till 10års fängelse

Läs även Jinên Azads tidigare inlägg om Leyla Zanas levnadshistoria här.